Svar på tal: Hur min uppväxt format mig

Vill bara börja med att skriva: Det här var ingen lätt fråga att besvara då ens uppväxt, framför allt, sträcker sig under väldigt lång tid. Men jag ska försöka skriva det så enkelt och intressant som möjligt och så mycket som möjligt hålla mig till att besvara frågan.

Om man utgår utifrån vad jag visar upp på min blogg så tror jag att min uppväxt format mig till att bli en som söker lycka i pengar. Jag älskar (inte pengar i sig) men allt vad pengar kan göra med ens liv - att det kan uppfylla drömmar. Jag ser pengar som ett medel att nå dit jag vill (ex. klä mig snyggt så att jag lyckas med min blogg, resa osv.)

Hur det blev så? Mest troligast att jag bara är född sådan. Det finns inget som säger att du blir det av rätt uppfostran eller så, men kanske att det ligger i generna... (Säger jag lite skämtsamt.)

Min uppväxt i sig var upp och ner, jag kan inte påstå att jag kan titta tillbaka och känna att jag var lyckligast alla dagar, men det kommer alltid något gott ur allt det onda. Självklart hade jag problem som alla andra men jag var (eller snarare är) väldigt stark som person och har lyckats ta mig upp ganska fort. Just det här med att vara stark det är också en egenskap vi alla föds med - vissa tar sig upp ur svårigheter lättare än andra.

"Det finns vissa stunder i mitt liv som format mig till den jag är och det är de dåliga stunderna som gjort mycket gott idag. Jag väljer att se det dåliga som något positivt idag då jag mår betydligt bättre än vad jag gjorde alla dagar då. När man är barn så har man sällan någon chans att styra över sin tillvaro vilket gjorde att jag valde att jag ville bli vuxen tidigare än andra i min ålder. (Idag kan jag det.)"

Mitt intresse för kläder har formats utav både mitt intresse samt att jag har en mamma som är ganska likadan och mitt skolsmarta sätt har mycket formats av min pappa som tyckte att skolan skulle skötas ordentligt och resultatet blev: jag (ve och fasa).

I min syskonskara är jag lillasyster samtidigt som jag är storasyster (jag har många syskon) vilket gör att jag kan vara ganska rolig utav mig - jag har alltid folk omkring mig. Samtidigt som det får mig att känna mig väldigt ensam om jag är ensam något längre tag. 

Finns självklart mycket mer att berätta, men känner att jag kan ta upp mer vid ett senare tillfälle då orden blir för många... Är det något mer ingående ni vill fråga om så är det bara att fråga!

(Vill även tillägga att det här var ingen lätt fråga att besvara för mig då den är väldigt känslig. Men oftast går det lättare att skriva.)

/Kärlek till er fina läsare och tack för att ni tar ner mig på jorden (jag är absolut inte bättre än någon annan).

Vad jag älskar att göra

En kom-ihåg-tavla som leder dig rätt i livet