Tycker rent krasst att vi är så sjukt dåliga på att klä upp oss i mindre städer och önskar att vara fixad vore normen. Detta har jag upplevt länge och tycker att det är mer normen att inte göra det än att göra det. Kanske därför vissa lockas av större städer och andra inte. Men innerst inne tror jag vi vill, men många vågar/kan inte. Varför det? För det är ju kul att vara fin, eller hur? Och tar så lite tid och så lite energi... Varför hålla sig själv nere? Vi lever bara en gång! Klass och stil är ett aktivt val, dock inget omöjligt...
"If it's importat to you you'll find a way.
If it's not, you'll find an excuse."
Jag tycker det är skönt att vi INTE har den pressen att fixa till oss titt som tätt. Jag kan faktiskt göra som jag känner. Det är nog många måsten ändå som det är. Tycker istället att utseendefixeringen i vissa städer är sjuklig. Jag kan visst fixa till mig men känner inte heller att det är prio ett och önskar heller inte att mina barn ska behöva växa upp med alltför mycket fixering kring det ytliga.
SvaraRaderaHur väljer du att leva livet i stort? Vad är det viktigaste/målsättningen med ditt liv och vad gör dig komplett? För utseendefixeringen är en väldigt stor del i mångas liv, men om du väljer att välja bort "den delen" till något annat som är viktigare, vad är det du hellre väljer? När kan du känna att fixandet har gått för långt för din del?
SvaraRaderaHur jag väljer att leva mitt liv? Vad gör mig komplett? Oj, så många saker gör mitt liv härligt. Och att sätta kläder, hår o smink är inte högsta prioritet. Jag lever sunt, rör på mig, köper kläder jag behöver, sminkar mig och klär mig så där lagom vardagsfint på jobbet (inget fancy). Kommer hem och drar på mysbyxorna, umgås med mina barn och min familj och mina vänner. Mår gott och pysslar på med det jag tycker om att göra, slappar, mår gott. Arbetsdagen är ganska intensiv där jag träffar mycket folk och där jag har många bollar i luften (kontorsarbete med mkt kundkontakt). När har utseendefixering gått för långt? När den är ohälsosam för mig! Nör den tar över mina tankar. Tycker man ser det alltmer hos främst barn och ungdomar hur hetsen kring utseende påverkar dem starkt negativt. När allt kretsar kring om jag tränat idag, hur mitt hår ser ut, vilka kläder vågar jag ta på mig, vilket smink jag ska ha etc etc. Tar det över mina tankar så har det gått för långt.
SvaraRaderaSedan förstår jag inte när du säger att jag väljer bort utseendefixering och vad väljer jag istället? Målsättningen med mitt liv är att vara lycklig, må bra och att min familj mår bra de också. Mår bra gör jag när jag lever sunt så kroppen och knoppen orkar med det jag vill göra. Gör de saker jag är intresserad av. Inte att leva som jag tror andra tycker jag ska leva mitt liv. Men så är jag rätt så mycket äldre än du, jag lever mitt liv och struntar i vad andra tycker om det. Mår bra, har ett jobb jag älskar, en familj som betyder allt för mig, pengar så jag klarar mig etc. Det är kanske den livsuppfattning jag byter utseendefixeringen mot. Det yttre är inte det som räknas i min världsbild. Alla är vi unika och alla är lika viktiga. Oavsett hur vi ser ut eller vad vi gör.
SvaraRaderaJag tror som du säger att utseendefixeringen byts nog ut mot annat beroende i vilken ålder du befinner dig i, men definitivt ska man inte stirra sig blind i spegeln för mycket. Då tar det för mycket tid och energi från det som faktiskt räknas i livet och betyder något. Nya grejer, kläder är inte alltid vad som gör en lycklig (om än dock det kan göra en gladare för stunden) men i slutändan så är det ju relationer som faktiskt betyder något. I slutändan gillar vi människor varandra för hur vi är och inte hur vi ser ut!
Radera