I-LAND OCH U-LAND
I världen finns de rika och fattiga länder. De rika kallar man för I-länder och de fattiga för U-länder. I-land är en förkortning för industriland, och U-land är en förkortning för utvecklingsland. Många rika länder ligger på norra halvan av jordklotet, medan många fattiga länder ligger på södra halvklotet. Det stora undantaget är Australien som är ett rikt land. Den största anledningen till denna uppdelning har med klimatet och naturtillgångar att göra. Ett land som har tillgång till vatten, skog eller olika mineraler och som dessutom har ett bra klimat har bättre förutsättningar att bli rikt än andra.
Det finns två stora sätt att mäta och jämföra länders ekonomier. De är:
BNP – Bruttonationalprodukt. Mäter det sammanlagda värdet av alla varor och tjänster som produceras i landet.
HDI – Human development index. Mäter till skillnad från BNP inte bara ekonomi i landet, utan räknar även med medellivslängd och utbildningsnivå.
Det finns tre steg som ett land ofta går igenom för att gå från ett U-land till ett I-land. De är:
Steg 1: Jordbruksöverskott, råvaruexport. Landet ska bli självförsörjande. Alla ska inte vara tvingade att arbeta med jordbruk.
Steg 2: Industriexport, infrastruktur, turistinkomster. Man börjar sälja industrivaror utomlands och utveckla vägar och flygplatser. Då kan man även locka människor till landet.
Steg 3: Hemmamarknad, medelklass. Fler blir rikare i landet och kan köpa mer än bara det nödvändigaste. Man skapar också en egen marknad för industrin.
De rikaste länderna i världen har en egen klubb. Den heter G8. I klubben finns länderna USA, Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien. Dessa länder träffas emellanåt och bestämmer saker som påverkar världshandeln och många andra länder än de själva.
Hur kan man hjälpa?
I samband med millennieskiftet beslöt länderna i FN att fattigdomen i världen ska halveras till år 2015. Denna strävan och handlingplan brukar man kalla för millenniemålen. Det finns olika sätt för ett u-land att komma ur sin fattigdom. Några exempel är:
Valutafonden - En organisation inom FN heter Valutafonden, eller förkortningen IMF – International Monetary Fund. Den har till uppgift att ge lån till fattiga länder. För att få låna pengar av Valutafonden får man också vissa krav på sig, t ex hur man ska använda pengarna.
Bistånd - Ett annat sätt att hjälpa fattigare länder att skänka pengar. När ett land skänker pengar till fattiga länder kallas detta för bistånd. Sverige ger ca 20 miljarder i bistånd.
Skuldavskrivning – Eftersom de fattiga länderna ofta har lån och måste betala dyra räntor till de rika länderna hindras de ofta att kunna lägga pengar på investeringar i sitt eget land. Det finns flera rörelser som vill att de fattiga ländernas skulder ska strykas helt och hållet för att de ska ha en chans att komma ur fattigdomen.
Handel – Det absolut bästa sättet för U-länderna att bli rikare är om de kan exportera mer varor till andra länder. I vissa länder skänker staten bidrag, t ex till bönder för att de ska kunna driva sitt jordbruk. Det gör ju också att U-länder har svårt att konkurrera med dessa. Har man dessutom tullar så blir det ännu svårare för fattiga länder att få sina varor sålda.
Och hur kan du och jag och alla andra som läser hjälpa, är väl frågan?
SvaraRaderaJa, den frågan är ju viktigast av allt, men frågan här var mer varför det blivit som det blivit. Är det västvärldens fel eller har de sig själva att skylla?
Raderajättekonstigt inlägg
SvaraRaderaLite mer samhällsinriktad :-)
RaderaJättekonstigt indeed
RaderaJättekonstigt indeed
RaderaOch du anser att sen ojämna fördelningen beror på vad? Vi i västs fel eller u-ländernas egen förskyllan? Tycker att den frågeställningen är helt befängd. Att fattigt folk i u-länderna skulle ha sig själva att skylla.
SvaraRaderaDet är just det jag vill komma fram till i min frågeställning. Vad är det som orsakat denna snea fördelning. Svår fråga!
Radera*sneda
Radera